Medborgardialogen mynnade ut i 8 åtgärdsförslag, vilket är fler än vad som skulle ha varit önskvärt ur ett metodperspektiv, eftersom fler åtgärder också gör det svårare att kraftsamla och innebär mer efterarbete. Det handlade om att:

1. Göra en förstudie för att undersöka förutsättningarna för att skapa ett föreningsdrivet allaktivitetshus på Ersboda för idrottsträningar, socialt umgänge och matförsäljning.
2. Undersöka möjligheterna att slå samman olika idrottsföreningars solidaritetsfonder, för att göra det lättare att stötta unga som annars slutar idrotta av ekonomiska skäl.
3. Skapa förutsättningar för ökad samverkan mellan föreningsliv och skola för att erbjuda aktiviteter i skolmiljö.
4. Undersöka förutsättningarna för att i samverkan mellan kommun och föreningsliv införa föreningsguider för att hjälpa nyanlända in i föreningslivet.
5. Skapa ett nätverk mellan föreningar och Umeå kommun för att få till en långsiktig dialog kring frågor som rör integration och segregation i föreningslivet.
6. Kartlägga det befintliga utbudet av föräldrastöd i Umeå och testa en ny sorts föräldrastöd anpassat till nyanlända föräldrar med kort skolbakgrund, som erbjuds i samarbete med förskolan.
7. Utveckla en strategi för att kompetensutveckla kommunens personal i frågor som rör rasism, diskriminering och bemötande.

Under hösten 2022 har de grupper med representanter från kommunen och föreningslivet som ansvarat för åtgärdsförslagen träffats i flera omgångar. I skrivande stund (december 2022) har ingen åtgärd bedömts omöjlig att genomföra, utan för varje förslag finns det en konkret plan för hur arbetet kan genomföras och resurssättas. Det innebär inte att alla förslag kommer att bli verklighet, men att såväl kommun som föreningsliv tagit sig an arbetet med allvar och en vilja att leva upp till de förväntningar som dialogen skapat.

Därmed bedöms dialogen ha uppnått sitt syfte. I första hand för att processen faktiskt mynnat ut i ett antal välförankrade, konkreta förslag på hur kommun och civilsamhälle i samverkan kan motverka problem kopplade till segregation. Processen har också lett till en större medvetenhet, bland kommunens politiker och tjänstepersoner, att det finns olika perspektiv på segregation och att insatser för att minska segregation måste vara välförankrade på de områden de utförs. Slutligen har den bidragit till att minska de spänningar som fanns och skapat broar mellan Umeå kommun och det kritiska civilsamhället, som nu ingår i flera samverkansarbeten.

En viktig lärdom från arbetet med medborgardialog i komplexa frågor har varit att avsätta ordentligt med tid för processen, eftersom den är mycket mer tidskrävande än ett vanligt dialogförfarande. Det kräver tid att bygga relation med deltagare, i synnerhet de som initialt har en stor skepsis till kommunens intentioner. Rör man sig för hastigt framåt, utan att lyssna in deltagarna, blir resultatet inte bra. En medborgardialog i komplexa frågor måste få ta tid.

En annan viktig insikt är att den största utmaningen med den här sortens dialog inte är att få med kritikerna på tåget, utan att skapa förankring och förståelse inom den egna organisationen för vad en sådan process handlar om. Många anser, mer eller mindre medvetet, att en dialog ”bara handlar om att lyssna”, och inser inte att en medborgardialog i komplexa frågor innebär att kommunen inom dialogens ramar kan påverka utfallet, men sedan förväntas utföra de förslag som dialogen mynnar ut i, om de berör kommunens verksamhet. Eftersom åtgärdsförslagen mycket väl kan beröra frågor som ligger utanför ansvarsområdet för den förvaltning som startat upp processen är det viktigt att förankra arbetet hos samtliga förvaltningar, och att ha ett tydligt mandat från såväl förvaltningsledningen som politiker. Annars är risken att åtgärdsförslagen inte genomförs, vilket i sin tur riskerar att äventyra den tillit till kommunen som dialogen är menad att bygga upp. Det är alltså viktigt att lägga tid och arbetet på den interna förankringen, för det gynnas processen av i slutändan.

En medborgardialog i komplexa frågor är alltså ingen quick fix, som snabbt löser ut konflikter. Utan det är en process som kräver tid, engagemang, allvar och en villighet att delegera makt, och låta medborgare vara delaktiga i problemformuleringar och förslag på åtgärder. Men gör man det rätt så är det också ett kraftfullt verktyg, dels för att sänka nivån i konflikter, men också för att utveckla en bättre förståelse för de komplexa utmaningar som ens organisation står inför, och för att skapa nya förutsättningar för samverkan, både inom och utanför kommunen.