Idag deltar medborgare i de politiska processerna i första hand genom att rösta i val. Medlemsantalet och antalet aktiva i politiska partier sjunker. Det innebär att det är ett fåtal personer som är involverade i de politiska beslut som fattas. För att öka medborgarnas möjligheter till delaktighet väljer politiker och beslutsfattare ibland att genomföra medborgardialoger.

Genom medborgardialoger kan politiker höra medborgares åsikter och därmed få bredare underlag inför att fatta beslut. Medborgardialoger kan ses som ett komplement till den representativa demokratin. Men vad händer om endast vissa grupper deltar i medborgardialogerna? Eller om vissa grupper, gång på gång, får större genomslag för sina idéer på bekostnad av andra?

Vår granskning av tre dialoger i Göteborgs Stad visar att vi måste anstränga oss för att nå ut till medborgare som inte på eget initiativ är aktiva i medborgardialoger. Annars deltar mest svenskfödda, äldre personer med hög inkomst och högre utbildning – alltså redan de resursstarka individerna.

Vi har sett att kvinnor deltar i lite högre utsträckning än män, men att män tenderar att ta och få mer taltid än kvinnor. Om vi inte arbetar aktivt för att höra olika medborgare riskerar medborgardialoger att öka den demokratiska ojämställdheten och ojämlikheten i samhället. Starka röster får då igenom idéer och synpunkter på två arenor, genom val och genom medborgardialoger – medan mindre aktiva grupper inte utnyttjar sina möjligheter till påverkan på samma sätt.